Fredagen 9 november mellan 12:30 och 13:00 sitter jag i en paneldebatt och diskuterar utmattning. Hur vi kan fånga upp signaler och inte minst vad vi behöver göra för att komma vidare. Det sker på mässan Allt för Hälsan i Älvsjö.

Allt för hälsan

Vad tänker du när planet störtar?

Publicerat: november 7, 2018 i Aktuellt

Häromveckan satt jag på ett morgonflyg från Malmö. Jag var upprymd efter en fantastisk föreläsningsupplevelse i Lund kvällen innan och njöt av stunden. Vi passerade över ett trolskt bomullsinlindat skånskt landskap som hade fått John Bauer att skrika ”varumärkesskyddat”. Då tänkte jag plötsligt: om vi störtar nu och kraschar mellan ekskog och odlingsmark, skulle jag då tycka att jag haft en bra vända i livet och vara nöjd? 

Ibland behöver man ställa sig de största frågorna. Ta sig själv och livet på gravallvar. För en gångs skull gå fri från förbehåll, ursäkter, bortskojningar och sarkasmer och med ett Kirkegaardskt nitiskt förhållningssätt se sig själv i ett tydligt ljus.

När frågan om jag skulle tycka att jag haft en bra vända och vara nöjd kommer till mig där jag sitter och blickar ut över en flygplansvinge är svaret: Ja. Jag har i stort sett levt det liv jag velat. Och jag har levt.

Jag har gråtit vattenfall och skrattat mig kissnödig.
Jag har skapat några succéer, gjort små misstag och misslyckats stort.
jag har bestigit några av de högsta bergen och besökt de djupaste känslomässiga dalarna.
Jag har gett liv åt två blivande tonåringar med fina värderingar och stora hjärtan, perfekta med sina imperfektioner.
Jag har varit full som en spruta och pinsam som ingen annan.
Jag har liftat med drogade långtradarchaufförer och älskat på ett rev.
Jag har upplevt fotbollssommaren -94 på en roadtrip genom Sverige; Bohusläns klippor, storstädernas asfalt, midnattssolen i Vilhelmina mellan spegelblanka tjärnar och höga berg.
Jag har sprungit fort, gått långsamt, burit grönkläder och kavaj, mått som en groda och som en prins.
Jag har trott att en hjärntumör skulle ta mig och sedan ett vilt rusande hjärta.
Men jag är fortfarande här.
På ett flygplan, med John Bauer som vingman.

Min poäng har ingenting med de saker jag har upplevt att göra. Min poäng är att om vi tar oss en allvarlig stund och tittar noga genom livet kan nog de flesta känna att man lyckats uppleva en hel del, kanske till och med massor. Och vad händer när vi känner att det är helt ok om det här är slutet, och att vi har haft en bra vända? Då kommer tacksamhet, följt av glädje. För nu blir allt livets långa bonusfas; en lekplats att utforska.

Men skulle resultatet från samtalet bli att du inte levt eller lever det liv du önskar, kommer här ett råd: ta dig kärleksfullt i kragen. Du är mer än det här och du har kraften att skapa en förändring. Det betyder inte nödvändigtvis att säga upp sig, separera, bli militant vegandemonstrant eller att sprätta familjens alla besparingar i en storsatsning för att rädda den utrotningshotade Kaliforniatumlaren.

Det kan också betyda att nyfiket börja leta efter glädjeämnen, kanske sådant du gillade förr men som hamnat i livets döda vinkel. Gå in i en bokcirkel med fokus på kvinnliga nutida författare, sommarjobba igen som segelinstruktör eller börja ta bachata-lektioner. Det kan vara att blunda och sedan med darrande händer lägga upp handpenningen för den där sommarstugan som varit en längtan i så många år eller samla till jordenruntresan som aldrig blev av. Vad din livslängtan än är, handlar det här om att göra slut med din inre drömdödande demon och starta en ny kärleksrelation med dig själv. Och vara en inkännande och generös partner.
En sådan förtjänar alla.
Alla.

Flowformula för söta drömmar

Publicerat: oktober 17, 2018 i Aktuellt

Jag fick chansen att tillbringa förra helgen på Mallorca med min vän Ulf och några andra kompisar. Vi satt på en altan en ljum, sen eftermiddag med utsikt över berg guldfärgade av en sol på väg till vila, drack rödvin och pratade lättsamt om livsviktiga saker.

Ulf bor i Schweiz med sin fru sedan många år. Han jobbar långa, hårda timmar i finansbranschen och har två yngre barn han vill ägna tid åt. Han är en slitvarg och en överpresterare. En generös man med ett stort leende som räcker till alla och samtidigt; när man frågar hur läget är kan Ulf ibland svara halvt på skoj: ”Det här är en bra dag. Idag är jag inte arg på någon”.

Jag uppfattar de höga krav han ställer på sig och frågar när han egentligen får vila ordentligt. Ett svagt leende sprids över ansiktet och anletsdragen tycks slätas ut en smula. Så börjar han berätta.

På kvällen säger han. När alla har somnat och Ulf ännu är vaken. Då tar hans vilostund vid. Han låter som en fransk vinkännare som ska beskriva sin favoritdruva när han fortsätter: ”Jag ligger där i sängen och vet att min fru och mina barn sover och har det bra. De är säkra. Jag vet att det inte kommer några fler jobbmail jag behöver hantera och att det är för sent att ringa mig. Då börjar sakta trygghet sippra in i mitt medvetna. Efter en dag med krav och tidspress kan från och med nu ingen röra mig.”

Han tar en klunk vin, tittar bort mot berget som nu mest är en silhuett, som ritade i kol mot den allt mörknande himlen, och fortsätter sedan långsamt nästan som om han berättar det för sig själv: ”Sedan föreställer jag mig den perfekta golfrundan. Jag går arton hål långsamt och helt själv och vartenda slag sitter. Jag är i harmoni med banan, naturen och min kropp. Det är golf med flow. Just då upplever jag min allra starkaste vila”.

Även om jag inte spelar golf går det upp för mig vad Ulf gör. Han säkerställer först att han är utom räckhåll. Sedan låter han en positivt affirmerande tanke bli en avslappnande fristad. Han skapar sig därmed ett utrymme där det inte existerar några hinder, frågetecken eller krav. Bara en kroppsgenomströmmande känsla av trygghet och harmoni. Att somna i det tillståndet är otroligt välgörande för nattsömnen och för allmänt välbefinnande. Jämför med att somna mitt i en todo-lista med stresspåslag.

Så en kväll när du ligger i sängen och kanske börjar oroa dig för något som ska hända framöver eller ältar sådant som hänt under dagen, fundera på vad du behöver säga för att du ska känna total trygghet. Och gå sedan till den plats eller aktivitet som bäst kan fylla dig med harmoni och flow.

Är det solig segling i lätt vind med goda vänner, morgonskejting över gnistrande skare, att gå längs stranden med ljummet vatten sköljandes över dina nakna fötter, att sitta på ett medeltida torg med solglasögon på och en latte och en tidning framför dig? Kanske den där stunden när flygplanet har lämnat svensk mark, kommit upp på marschhöjd och slutat vibrera, och du beställer en kaffe eller ett glas vin och känner ledigheten fylla sinnet? Varför inte en evighetslång kurragömma med barnen i en trollsk ekskog fylld med kiknande skratt och färgexploderande höstlöv? Eller den allra längsta stunden i sängen på morgonen utan några som helst krav? Eller något annat som bara du känner till.

Själv kommer jag att låta min affirmerande tanke bli upplevelsen av att sitta med fina vänner på en spansk altan, prata lättsamt om livsviktiga saker och se bergen smälta ihop med en djupblå himmel. Men det är jag det.
/Christopher

Jag är inte buddhist, men Buddha var en grymt klok och intressant person. Efter tio dagar på en meditationsretreat och en och annan uppläst text är jag alltmer säker: vi missuppfattar lycka dagligen. Lycka är ett tillstånd. Det kan uppnås i vilken situation som helst, var som helst, när som helst och med vem som helst.

Om jag bara kunde köpa den där nya bilen eller cykeln kommer jag att bli lycklig. Ja, och en kul sommarsemester med bra väder också. Full pott på tentan eller hela företagets applåder när jag gjort en lysande presentation. En ny relation med någon som faktiskt lyssnar på vad jag har att säga. Det där armbandet eller de coola stövlarna jag såg häromdagen som jag inte har råd med.

Och om jag bara fick slippa mitt värkande knä lär jag bli lycklig. Plus att bli av med den där diskmaskinen som låter alldeles för mycket. Och att slippa höra min mamma tjata om ointressanta släktingar så fort vi pratar. Och aldrig mer vara tvungen att sitta i sega bilköer. Ja men , då kommer lyckan seglande på ett gnistrande silverfat.

Naturligtvis ska vi försöka ordna ett liv som motsvarar våra önskemål, drömmar och ambitioner men det måste inte vara avgörande för om vi känner lycka. För när vi häktar upp lycka på saker, händelser och personer utanför oss själva kommer vi gå runt i en tillvaro som för ofta kännetecknas av två skavande tillstånd:
Obehaglig känsla av längtan efter det jag inte har.
Obehaglig känsla av att vilja bli av med sådant jag har.

Hur kan man frigöra sig från de där obehagliga känslorna? I korthet menar Buddha att det handlar om att:

1.     förstå att varje gång vi känner obehaget skapas en reaktion i kroppen.

2.     stanna upp och känna efter hur vi reagerar när situationen uppstår. Uppleva vilken kroppslig del som påverkas: värk i magen, ett hjärta som slår hårdare, tryck i huvudet, axlar som går upp, käkar som spänns.

3.     Fokusera på den kroppsliga reaktionen istället för det som åstadkom reaktionen.

Med fokus på reaktionen kan vi distansera oss från dess orsak, och obehaget har en chans att lägga sig. Och om vi gör det upprepade gånger, lär vi vårt system att alla de här händelserna inte måste påverka vår balans, vår lycka. Enligt Buddha. Och mig.

En sån här omställning tar tid men även vägen dit har sina förtjänster. Små vardagliga landvinningar som adderar till varandra. Och en dag kan vi gå förbi de där stövlarna och inte längre få en negativ reaktion utan bibehålla balansen alldeles frikopplat från om vi har råd att köpa dem eller inte.

Nu ska jag ringa min mamma och träna lite.
Ha en bra dag.
/Christopher

Marginalernas magi

Publicerat: augusti 28, 2018 i Aktuellt

Jag sitter på ett flyg. På väg till Skottland för att diskutera marknadsstrategier med en företagsstyrelse. Tillbaka i hetluften efter en sommar och eftersommar med släpande gång och släpande tankeverksamhet. Inser när jag sitter här i säte 14A att jag har skruvat i min tillämpning av tid.

Tid. Vilken uppfinning va? Det är ju fasligt praktiskt att vi faktiskt kan mäta tid. Då kan vi bestämma när vi ska träffas, estimera hur länge man måste arbeta med en sak innan den är klar och avgöra hur gammal någon är bara genom att fråga. Tänk hur det skulle vara utan förmågan att mäta tid.

Och så har vi baksidan. Vår jakt på optimering av tid. Vår strävan att förkorta processer mätt i minuter och timmar. Vårt missmod över att inte hinna tillräckligt den här dagen, den här veckan, det här livet. Vår stress. Vårt lidande. På grund av tid.

Det finns många sätt att förhålla sig annorlunda till tid för att minska dess negativa inflytande. Till exempel genom att bygga in marginaler.

Den här morgonen har jag skött mig utmärkt, får jag säga. Det började egentligen redan i natt när jag var klar med mina förberedelser och skulle ställa alarmet och inser att jag inte kommer klara mina sju timmars sömn. Inte på långa vägar. Jag petar alarmtiden fram och tillbaka femton minuter, tänker att jag nog kan vara snabb på morgonen och därmed trycka in en kvarts mer sömn. Förstår då hur befängt det är. Hur det tillhör en tidigare era då jag alltid ville optimera tid. Jag ska med ett flyg, det är en konstant och sådana föder stress om man har för lite tid. Om jag får sova femton minuter mer eller mindre gör ingen direkt skillnad. Jag väljer således den tidigare tiden. Den kvarten gjorde hela resan. Tänk att femton minuter kan påverka sinnet så starkt.

Jag kliver upp och behöver inte titta på klockan när jag i lugn och ro duschar, klär mig och kör iväg. I bilen sitter jag förvissad om att jag har gott om tid och unnar mig att sjunga lite och bara låta tankarna ströva. Och i öster masar sig en sömnig sol över diset och skänker morgonglimmer åt sädesfälten och förstärker upplevelsen. Inga forcerade tankar om hur jag skulle kunna parkera så nära som möjligt, ingen irritation över att jag inte har köpt fast track som tar mig genom securityn snabbare, ingen ratt-hets med rappa filbyten. Bara lite sång och strövtåg genom tankelandskapet.

När jag svänger in på Arlanda och styr mot parkeringen som inte är dyrast eftersom jag har tid att gå ett par hundra meter till avgångshallen, märker jag att jag omedvetet lagt på tid även här. Kvartens marginal har nu växt till mer än det dubbla. Avslappnad vandrar jag i morgonresenärernas sällskap genom tre långa köer vilka förut hade gjort min kropp så spänd att jag hade behövt akutmassage vid landningen. Och för att jag har så mycket marginal nu väljer jag att ge bort en del till ett par resenärer som med uppspärrade ögon och ryckig kroppsmekanik signalerar att de är sena till sina avgångar, genom att låta dem gå före. Det känns bättre, faktiskt långt bättre att kunna hjälpa någon annan än att rusa fram i korridorerna med ett gatenummer i huvudet och stigande panik över att kanske inte hinna med sin flight.

Punchline: bygg in marginaler. Det bor magi i dem. Nuet bor där. Ja, fan ta mig livet vågar jag påstå. Bygg in marginaler och låt resan bli en skön upplevelse. Bygg in marginaler du inte tror dig behöva. Bygg in marginaler åt andra, för deras och din skull. För du är värd lite magi i livet, eller hur?
/Christopher

Gästspel på prestationspodden

Publicerat: juni 19, 2018 i Aktuellt

I förra veckan släppte Prestationspodden sin intervju med mig där vi gick på djupet med hur man kan förhålla sig och slippa förhålla sig till prestationen. Och varför glädje är en sån viktig ingrediens att blanda ner i sin dagliga soppa.

För att lyssna, följ den här länken: Prestationspodden featuring C Toll

prestationspodden 2

Föreläsning Downtown Camper 30 maj

Publicerat: maj 19, 2018 i Aktuellt

IMG_6049

Det är inte meningen att livet ska vara en lång räcka hundår. Att vi ska bita ihop och vänta till ”jag ska bara” är klart.  Så var det inte tänkt. Meningen är att njuta av resan varje dag.

Inbjuden av ABLE Lounge kör jag vårens enda öppna föreläsning på Downtown Camper i Stockholm. 30 maj kl 8:00. Välkommen till en morgon när vi går genom fyra enkla meningar att använda varje dag för att omvandla kravfylld prestation till skönt flyt. Och kunna njuta av resan.

Att njuta av resan är för övrigt gratis. Precis som den här föreläsningen.

För mer info och för att boka in sig, gå in här: ABLE lounge proudly presents Christopher Toll

Fantastiskt välkommen!

Idag var en sån där dag. Du vet kanske vad jag menar? Möten rygg mot rygg. Jobblunch. Backlogg på arbetsuppgifter. Avslut med ett forcerat telefonmöte med sura röster. Den här dagens intensiva högvarvade känsla packade jag sedan in i bilen ihop med min svarta portfölj och åkte hemåt.

Hemresan är vår transit mellan dagen och kvällen. Mellan arbete/studier och hemmet. Mellan högvarv och förmodat lågvarv. Jag har fattat att det finns två alternativa sätt att hantera det här på.

Det ena alternativet är att fortsätta vara i högvarv (ni är med på att det här är det sämre alternativet redan nu, va?) . Det går till ungefär på följande sätt: jag går med snabba, effektiva steg mot bilen. Sätter mig, knäpper på stereon och slår på snabb musik samtidigt som jag ögnar genom Facebook och Instagram. Sen kör jag iväg. Känner stress vid utfarten från parkeringen eftersom det kommer två bilar från höger som jag måste vänta på. Därefter börjar jag beta av de tre telefonsamtal jag tycker mig behöva ringa. Jag blir först störd när Siri upprepade gånger inte fattar mina mycket välartikulerade namnförslag och igen när person nummer ett inte svarar eftersom jag då måste komma ihåg att ringa honom igen. De andra samtalen genomförs med samma höga energi som på jobbet emedan min bil åker specialslalom mellan filerna.

Jag kommer hem och hinner inte ta av mig skorna innan jag ser en jacka ligga på hallgolvet och majskakornas förpackning gapa tom på soffbordet och förklarar för barnen att jag ”tycker det är något märkligt att jag ska behöva plocka upp sånt” med ett försök att ersätta irritation med tydlighet vilket totalt misslyckas. Det hela börjar kännas som en IKEA-reklam, inser jag när det börjar vankas middagsdags.
Det andra alternativet är att ta chansen att skapa en positiv övergång till resten av kvällen, till lågvarv. Jag gillar helt otippat det här alternativet och använder det allt mer. På väg ut från kontoret tar jag kontroll över benen. Ger dem en vänlig order att sakta av med hänvisning till att jag faktiskt inte har bråttom. När jag kommer till bilen och startar motorn är det i övrigt helt tyst i kupén. Det kommer inget ljud ur stereon, vilket ger ett trött hörselsinne vila. Pekfingret vars tvångsmässiga muskelminne vill svajpa fram Facebook eller trycka fram en kontakt får ligga kvar på ratten. Jag knäpper upp översta knappen i byxorna, andas ett par gånger och rullar sedan onormalt långsamt ur parkeringsfickan. När en impuls att agera kommer, säger jag: ”jag ser dig. Men det här är en skön resa hemåt då jag inte behöver göra någonting annat än att njuta”.
En tanke dyker upp om saker jag inte hunnit med under dagen. Då vänder jag det mentala huvudet 180 grader och tittar på alla de saker som faktiskt åstadkommits, och klappar mig på axeln som för att säga: du har gjort vad du har kunnat idag och det räcker gott. Jag tränar sedan mitt tålamod genom att ligga kvar i en och samma fil trots att bilarna forsar förbi och konstatera att det inte spelar någon roll utan jämnar ut sig i längden. Och när jag inte måste jaga placeringar på en imaginär racingbana börjar jag istället kunna lägga märke till detaljer runt mig. Våren verkar ha kommit. Mannen i den blå Mazdan har en lustig hatt. Tänk att den där konstiga reklamskylten alltid har suttit där, den har jag inte sett förut. Och jag känner hur resan blir något mer njutningsrik och intressant. Efter ett tag kan jag skönja att spänningarna i nacken släpper en aning. Volymen på larmet inuti huvudet – alla tankar och idéer och känslor som trängs där – skruvas sakta ner. Det tystnar. Och plötsligt kan jag förnimma en känsla som inte varit närvarande under den tidigare dagen: avslappning. Och när jag kliver innanför dörren är det som en lågvarvad pappa som hellre kramas och lyssnar till hur barnens dag på skolan har varit, än ordar om ordningen i hallen och kvarglömda förpackningar.
Och vet du, det går lika bra att tillämpa det här perspektivet vare sig man åker bil, tåg, buss, tunnelbana, cykel eller går. Det handlar om hur vi väljer att göra vår transit. Inte vilket transportmedel vi använder.
Ha en härlig resa.
/Christopher

 

Fem tips för att skärpa fokus

Publicerat: april 30, 2018 i Aktuellt

Seriöst, nu har jag tröttnat på distraktioner som lurar bort fokuseringen. Häromdagen räknade jag antalet gånger jag stördes en vanlig timme på jobbet. 18 gånger. Och då var det sådant som jag själv styr över, inte till exempel kollegor. Jag har fått nog. Få gärna nog ihop med mig. Välkommen till den mest konkreta bloggposten någonsin. 

Det är fantastiskt bra att meditera om man vill öka sin förmåga att stå emot distraktioner och bibehålla fokus, det finns det forskningsbevis för. Men vi kan ju också vidta några ytterst konkreta åtgärder för att underlätta till att börja med. Här är fem heta tips för att bli mer zen när du har en viktig uppgift som ska genomföras.

Börja monotaska. Bara lägg ner multitasking. Varje undersökning som kommer fram nu säger att det är sjukt ineffektivt. Hjärnan har inte förmågan att hoppa mellan arbetsuppgifter utan helt onödig ställtid däremellan vilket stjäl energi.
Och man blir dum i huvudet. Forskare på University of London genomförde en stor studie och kom fram till att multitasking orsakar större negativ påverkan på IQ än att röka marijuana eller förlora en natts sömn.

Gör mobilen tyst och vibrationsfri. Vi tittar i snitt på mobilskärmen 150 gånger per dag. Enligt hjärnforskaren Katarina Gospic tar det uppemot 25 minuter att återfå fokuset efteråt. Gör den kalkylen.

Stäng av mail-aviseringarna på datorn. Du sitter där och gör en arbetsuppgift och det plingar till för att du ska uppmärksamma ett nytt e-mail. Bam, 25 minuter innan fokus infinner sig igen. Har du outlook-aviseringar men inte är säker på hur man tar bort dem? Här är instruktionen:
Arkiv -> Alternativ -> E-post -> gå till ”Mottagna meddelanden” och klicka ur ”Visa en skrivbordsavisering”. (Sa jag förresten att det här var den mest konkreta bloggposten någonsin?)

Lura oskärpan med lurar. Att använda hörlurar är ett etablerat sätt att finna fokus, jag vet, men jag adderar ett förslag på vad du borde lyssna på. För när hörselsinnet måste bearbeta sammansatt musik förstörs en del av fördelen med att stänga ute kollegor, barn eller andra cafébesökares tjatter. Mitt förslag är att undvika dödmetall och techno och istället lyssna på lugn, icke trumbaserad musik, t ex ambientmusik, piano eller bara naturljud.

Vila var 90:e minut. Det finns olika undersökningar som säger hur länge vi klarar att hålla fokus. Det har sannolikt att göra med hur vi är beskaffade men också vilken typ av arbetsuppgift vi har. En vanligt förekommande tidsrymd är 90 minuter. Vilken tid du än väljer: ställ alarmet och kör igång. Pausa sedan minst 5 minuter för att låta hjärnan vila. Det är lika nödvändig del av fokuseringen som själva arbetet.

Nä, nu börjar jag känna mig riktigt mosig. Dags att vila. Hej på er.

/Christopher

VA - mental frånvaro

I Veckans Affärer skriver jag om betydelsen av att vara där, konsekvenserna av de vandrande tankarnas förbannelse samt hur vi kan förbättra förutsättningarna för att få alla i rummet på plats både fysiskt och mentalt. Klicka på bilden för att komma till krönikan.