Att få en ”diagnos” och bli lite smartare

Publicerat: oktober 29, 2014 i Bakgrund

Det mest intressanta med det röda är dess kraft. Det är en vacker kraft.

På min förra arbetsplats svarade jag på 28 frågor i en beteendestilstest. Metoden heter DISC-analys och är en av världens mest beprövade sätt att dela upp det mänskliga beteendet på. Det beskriver hur vi relaterar till och kommunicerar med omgivningen. Analysen delar in beteenden i fyra typer, fyra färger. Jag fick tillbaka resultatet och kunde konstatera att jag var D:et i DISC, dominant. Färgen som förknippas med dominant är röd. Jag fick också en procentsats som visar i hur stor utsträckning beteendet styrs av respektive färg. För mig var det 100 %.

Jag har gjort om testet tre gånger och varje gång samma sak: 100 % röd.

I rapporten kunde jag tydligt och klart utläsa stora delar av min personlighet. Med skrämmande precision. Det gav mig en slags diagnos på mitt beteende. I korthet: Jag är en resultatorienterad person som driver framåt med viljestyrka och uppskattar utmaningar.

Det mest intressanta med det röda är dess kraft. Det är en vacker kraft. Jag vore inte den jag är och skulle inte ha åstadkommit det jag gjort, om det inte vore för den. Här finns mitt engagemang och min motor att agera. Jag har inte bara respekt för det röda i mig, jag älskar det. Men när det tillåts agera utan kontroll, skenar det. Och det har visat sig vara skadligt.

Den här bloggen handlar om hur ett rött beteende påverkar livet. Den tar upp de fetischer som jag tror många röda delar med mig. Den vrider på tidsuppfattningen, och brottas med fartmissbruk. Den hoppas kunna öppna upp för alternativa sätt att förhålla sig till prestation och omvärlden. Och den vill starta dialog.

Kommentarer inaktiverade.