En Red Bull i mänsklig form

Publicerat: oktober 29, 2014 i Bakgrund

Red bull i mänsklig form

Festlokalen fylldes av gästernas igenkännande skratt. Min bror log belåtet och tog emot kvittensen på att han hade träffat rätt. ”Christopher är en Red Bull i mänsklig form” var inledningen på talet då jag fyllde 30 år. Jag satt i mitten av det mittersta bordet och höll masken. Hårt. Log med cementerade mungipor, hissade menande ögonbrynen mot min bordsdam och skruvade upp glittret i ögonen. Men inuti var det kallt och rått. Det var en pricksäker beskrivning av min högintensiva personlighet. Och en smärtsam påminnelse om hur tydlig den var för omvärlden.

Över tio år senare började det rämna. Ryggen var först ut. För mig var det starten på en lång fysisk utförslöpa. Och utan initial insikt om de uppkommande fysiska problemens ursprung. Jag föreställde mig inte en gemensam källa utan bedömde mina åkommor och krämpor individuellt, som man gärna gör. Min värkande rygg berodde så klart på alla barnlyft, tinglingarna i armarna kunde mycket väl vara en förkylning som var på väg. Ryckningarna, trycket i huvudet, värken i käkarna; allt förklarades rationellt på ett eller annat sätt.

Men sedan kom de större händelserna. Minnesbortfallen, synrubbningarna och till sist hjärtproblemen. Min kropp hade fått nog. Varningslamporna hade blinkat ett tag, men det var först när hjärtat hamnade i fokus som den stora sirenen började ljuda och budskapet nådde fram. Hur det snabba sättet att leva – på jobbet och på fritiden -inte längre tolererades av kroppen. Av mig.

Kommentarer inaktiverade.