Att vakna upp

Publicerat: april 9, 2016 i Bakgrund

”Pappa! Pappa!! PAPPA!!!!!”

Rösten skar genom lager av sömn och jag satte mig hastigt upp i sängen. Inte orolig för att något hade hänt min son, mest som en reaktion på det skarpa ljudet. Jag svängde benen över sängkanten och kände golvkylan möta fotsulorna. Inne i barnens rum var bara lillkillen vaken.

”Jag är här, gubben. Behöver du kissa?”
”Mm.”

Jag lyfte ner honom försiktigt och tryckte den nakna kroppen mot min, kände kroppsvärmen färdas över till mig när han som en gorillaunge klängde sig fast.

Den lilla kroppen placerades på toaletten i det stora badrummet och jag tog gästtoan intill. Jag kasade ner kalsongerna och släppte på trycket. I det angränsade utrymmet hörde jag hur min son hade kommit lika långt.

Där och precis då händer det något med mitt hjärta. Utan förvarning startar ett okontrollerbart bultande i bröstet. Pulsen accelerera hastigt. Ljudet av slagen fortplantar sig i kroppen och hamrandet tränger ut i öronen. Ångest tar en lov runt i huvudet och svett skjuter genom porerna. Svindelkänslan får kroppen att kränga. Jag famlar spasmiskt med händerna efter något att hålla i.

Sedan faller jag.
In i mörker.
Bort från natten.

Min läkare hade varnat för att det hjärtproblem jag ådragit mig kunde leda till svimningsattacker. Den natten fick han rätt. Och jag sögs in i en karusell av läkarbesök, prover, inskrivning på sjukhus, medicinering och slutligen operationer.

Kommentarer inaktiverade.