Wilanders viktiga vila

Publicerat: oktober 15, 2017 i Aktuellt

Häromdagen hängde jag med en barndomsstjärna: Mats Wilander. Han är en genuint trevlig person (någon som trodde något annat?) och har fortfarande klipp i slagen. Men bortsett från det fick vårt samtal en djupare dimension när vi kom in på ämnet vila. Och nervsystem som gått bananas och behöver balans.

Mats berättade först om tuffa matcher på ATP-touren mot dåtidens stjärnor som Boris Becker och John McEnroe, men gick sen över till att berätta om hur han fokuserade på vila mellan tävlingarna. Blev han till exempel utslagen tidigt i en turnering gick den extra tiden till återhämtning. Det påminde mig om Jerry Ahrlin, en huvudtränare i längdåkning jag hade för några år sedan i ett lag med elitmotionärer.

Jerry vann världscupen i långlopp 2007 och har varit i Vasaloppets tätstrid hur många gånger som helst. Han är en riktig jämte från Östersund. Stor, blygsam och med ett metertjockt pannben. En kväll på ett träningsläger berättade Jerry om en typisk dag i hans liv. Hårt pass på morgonen, sedan hem och sova i ett par timmar. Lunch. Ut på ett till hårt pass och sedan hem och sova i ett par timmar. Där någonstans tappade jag det. Sov karlen uppemot fyra timmar om dagen?! Det är ju en halv arbetsdag. När jag frågade om det, drog Jerry lite i skäggstubben och svarade med en sån där förtroendeingivande sävlig norrländska: ”Vet du, det är inte möjligt att pressa sig själv så här hårt och inte låta kropp och själ vila ordentligt. Det räcker inte med nattsömnen”.

Jag tittade mig runt på de andra i rummet; män och kvinnor i livets rusningstrafik med heltidsarbete, småbarn, sociala aktiviteter och som samtidigt närde en dröm om att komma in bland de snabbaste på Vasaloppet. När vilade någon av oss ens en timme per dag? Hur i hela himmelriket skulle man få loss den tiden?

Det vi pratar om är kroppens absoluta behov av återhämtning: att gå från det sympatiska nervsystemet, ”gaspedalen”, där hård prestation bor, till det parasympatiska nervsystemet, ”bromspedalen”, där kroppen vilar sig i form, cellerna läks och matsmältningen är aktiv. Det går för övrigt alldeles utmärkt att vara i det sympatiska nervsystemet även utan elitidrott. Det bevisas dagligen i det stressade liv som är verklighet för många av oss där en arbetsuppgift, försenad dagishämtning, bilköer eller fyra personer på middag kan få nervsystemet att gå bananas. Och vill det sig illa upptäcker vi plötsligt att påslagen i vardagen radas upp efter varann som förgiftade smultron på ett strå. För att leva alltför ofta i påslag har bevisats vara skadligt. De hormoner som utsöndras kan på sikt leda till bland annat minnes- och koncentrationssvårigheter och hjärt- och kärlsjukdomar. Som en partsinlaga kan jag nämna att det hjärtflimmer jag ådrog mig orsakades av the very same hormoner.

Att människan behöver balans är något som högpresterarna Mats och Jerry visste mycket väl och därmed lät återhämtningen bli ett lika naturligt tillstånd som påslagen. Till gagn för både muskler och nervsystem. Frågan är hur lång tid det tar för oss andra att inse samma sak och bygga in mer vila i vardagen.
Varje vardag.

Simma lugnt.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s