Jag är en space invader

Publicerat: november 5, 2017 i Aktuellt

Space invaders

Jag hade fyrtiofyra pågående aktiviteter samtidigt förra veckan. Jag räknade dem. Jag var kanonen i arkadspelet Space Invaders men sköt ner aktiviteter istället för rymdmonster. Susade fram och tillbaka för att döda punkter på listan alltmedan frustrationen växte.

Tack vare förra bloggposten och den terapeutiska effekt det har att skriva, aktiverade jag ett förändringsarbete. Det var framför allt fyra åtgärder som sedan skapade en vändning:

1.     Gestaltning av problemet

Jag började med att titta på vad jag egentligen håller på med. Excel bistod vänligt med rader och kolumner till en engagemangslista. Sju kategorier materialiserade sig, och 44 aktiviteter fördelat mellan dem. Förstod att här måste det till en storstädning.

2.     Inse sambanden, prioritera bort

Jag tog hjälp. För det är svårt att se saker som göms inne i huvudet. När man sätter ord på och resonerar om det, framstår mönster. Eller som Salvador Dali sa: ”tänkandet föds i munnen”. Min coach kopplades in och fann en springande punkt. En hickup som allting hängde på. Vi hittade en handlingsplan för att lösa upp den. Därefter tog en klok vän över och fick mig att skoningslöst prioritera bland aktiviteterna.

3.     Akutvila

Det finns ingen genväg. Systemet måste gå ner i återhämtning med sådan fysiologisk självklarhet att det inte ska vara möjligt att känna skuld över det. Jag utökade från sju till åtta timmars sömn och sov som en koma-patient. I helgen såsade jag och barnen runt hela förmiddagarna i pyjamas och gjorde…ingenting. Arbetsdagarna därpå innehöll hets men på kvällarna fick långsamheten råda.

4.     Vilopimpa hemmet

Jag styrde om atmosfären hemmavid för att befordra lågvarv. Färre tända lampor och fler levande ljus. Lugnare musik och mindre trummor. Mer tid i soffan och mindre vid skrivbordet. Toppade igår kväll med att prova något nytt: släckte ner lägenheten, tände alla ljus som stod att finna, satte på suggestiv musik och körde ett styrkepass i stillsam slowmotion.

Är balansen då återställd? Kan man höra en tyrolares joddlande eka mellan de stockholmska malmerna nu? Inte helt, men energin har bytt till en ljusare kulör. Jag märker det till exempel när jag krypkör genom rusningstrafikens sega mörker och inte förlorar den positiva känslan. Det är en stark indikation om något.

Hur lång skulle din engagemangslista bli?
Förbannar du mörkret eller får det vara en anledning att vila lite mer?

/Christopher

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s