Den minst ambitiösa texten någonsin

Publicerat: november 26, 2017 i Aktuellt

Idag är timmen sen. Jag valde att fira en vän som släppt en skiva och en annan som precis öppnat upp ett nytt företag. Nu, när klockan är mycket på torsdagskvällen kommer den där känslan av att det ska presteras på topp. Imorgon ska alla ni som läser det jag har att föra fram få nyttiga tankar och kanske, kanske kommer någons inre att förflyttas en tum i nån riktning. Kanske startpunkten för en förskjutning av en nervbana som i sin tur leder till en ändring av beteendet, till fördel för den personen och de i omgivningen.

Nå, när jag sätter mig nu, inser jag att ambitionen inte får bli kvävande av inspiration eller dödande av känsla. Därför, mina vänner, väljer jag att skriva utan korrigeringar. Utan att censurera mig själv. Jag låter fingrarna möta tankar men utan att filtrera eller försöka bringa ordning. Allt detta för att inte låta ambitionen stå som vinnare, och känslan som dess undersåte. Möjligen blir det märkliga formuleringar och funderingar, men låt mig bara hållas den här gången, i det här experimentet så ser vi om kvalitetsskillnaden är nämnvärd.

Det är så många gånger jag satsat på 100%. Låtit den där ambitionen leda till kluriga men inte engagerade meningar. Jag vill mena att vi bara har en riktig intelligens; den känslomässiga. Allt annat är inlärning och förmågan att behålla kunskapen. Den känslomässiga intelligensen är rösten som talar sanning om vad vi i vår kärna tycker och känner. Därför är den direkt kopplad till vår viktigaste kompass.

Ta gärna en dag, varför inte idag, och se om du kan bypassa hjärnans alla omvägar och gå rakt på känslan. Värdera inte rätt och fel, bäst och sämst, utan bara identifiera vad känslan är, och låt den styra. Som att bara uppleva händernas rörelse över tangentbordet just nu. Varför? Jo, dels är det sanna egentligen det enda som är intressant. Dels är faktiskt hjärnans tolkningar av världen en avgörande orsak till ohälsa. En nyligen genomförd studie i USA visar att stress och press bara leder till ohälsa om tankarna kring stress och press är negativa. Studien visade alltså entydigt att det inte var fysiologiskt eller berodde på någonting annat än vad vår inställning intalar oss.

Om vi kan släppa taget om de där tankarna för en stund och bara leta fram känslan som finns bakom resonemangen, tror jag att vi kan hitta en rakare väg genom dagen som inte belastar vårt system lika mycket. Och detta även om känslan inte är positiv. För accepterar vi bara att den är där, är vi inte i konflikt med känslan och då uppstår inte negativa tankar.

Om det här har varit en ostyrig text och med fattigt innehåll ber jag om ursäkt. Men mitt experiment lever sitt eget liv den här kvällen.

Som summering: låt aldrig huvudet få politikersnacka bort det magkänslan vet.
/Christopher

 

Kommentarer inaktiverade.