Någon mer som är helt sjukt bra?

Publicerat: januari 21, 2018 i Aktuellt

Jag leder meditationer på det lokala gymmet på torsdagskvällar. I slutet av gårdagens pass bad jag alla hitta den punkt där tacksamhet bor. Och sedan rikta tacksamheten mot dem själva för beslutet att investera tid i återhämtning. Jag bad dem helt enkelt att credda sig för sina handlingar. Efteråt kommenterade någon att det är mycket lättare att credda andra.

Det är så vedertaget fult att lyfta sig själv att många av oss lärt vårt system att inte tillämpa det på någon arena. Så till den grad att vi inte ens kan viska ett ”tack” eller ”bravo” i vårt eget öra även om ingen hör.

Jag var kroniskt dålig på genuin självcreddning förr, och en stjärna på inåtvänd kritik. Det stora problemet är att självkänslan är påverkbar och lyssnar uppmärksamt på dig. Om du, som jag förut, säger ”klantskalle” och ”såå typiskt mig” så fort något går fel blir det en sanning. Och den sanningen gagnar inte dig. Den leder inte till utveckling utan har en nedbrytande effekt. Med det sagt finns det ingen anledning för någon att kritisera sig mer än credda sig.

Hur är din balans mellan kritik och cred? Vad använder du för ord när kritikern slår till? 

Numera tar jag hjälp av rörelser och ord för att förstärka positiva budskap till självkänslan. Igår kväll, på väg hem genom snömodden från stunden med mina meditatörer, kände jag att passet gjort nytta för andra. Handen for då upp för att lätt klappa den vinterklädda axeln och ett vänligt och genuint ”bra där” lämnade tyst läpparna i det köldrökiga andetaget.

Det känns bra hela vägen in i själen.

Kommentarer inaktiverade.