Vilket varvtal har din motor på väg hem?

Publicerat: maj 17, 2018 i Aktuellt
Idag var en sån där dag. Du vet kanske vad jag menar? Möten rygg mot rygg. Jobblunch. Backlogg på arbetsuppgifter. Avslut med ett forcerat telefonmöte med sura röster. Den här dagens intensiva högvarvade känsla packade jag sedan in i bilen ihop med min svarta portfölj och åkte hemåt.

Hemresan är vår transit mellan dagen och kvällen. Mellan arbete/studier och hemmet. Mellan högvarv och förmodat lågvarv. Jag har fattat att det finns två alternativa sätt att hantera det här på.

Det ena alternativet är att fortsätta vara i högvarv (ni är med på att det här är det sämre alternativet redan nu, va?) . Det går till ungefär på följande sätt: jag går med snabba, effektiva steg mot bilen. Sätter mig, knäpper på stereon och slår på snabb musik samtidigt som jag ögnar genom Facebook och Instagram. Sen kör jag iväg. Känner stress vid utfarten från parkeringen eftersom det kommer två bilar från höger som jag måste vänta på. Därefter börjar jag beta av de tre telefonsamtal jag tycker mig behöva ringa. Jag blir först störd när Siri upprepade gånger inte fattar mina mycket välartikulerade namnförslag och igen när person nummer ett inte svarar eftersom jag då måste komma ihåg att ringa honom igen. De andra samtalen genomförs med samma höga energi som på jobbet emedan min bil åker specialslalom mellan filerna.

Jag kommer hem och hinner inte ta av mig skorna innan jag ser en jacka ligga på hallgolvet och majskakornas förpackning gapa tom på soffbordet och förklarar för barnen att jag ”tycker det är något märkligt att jag ska behöva plocka upp sånt” med ett försök att ersätta irritation med tydlighet vilket totalt misslyckas. Det hela börjar kännas som en IKEA-reklam, inser jag när det börjar vankas middagsdags.
Det andra alternativet är att ta chansen att skapa en positiv övergång till resten av kvällen, till lågvarv. Jag gillar helt otippat det här alternativet och använder det allt mer. På väg ut från kontoret tar jag kontroll över benen. Ger dem en vänlig order att sakta av med hänvisning till att jag faktiskt inte har bråttom. När jag kommer till bilen och startar motorn är det i övrigt helt tyst i kupén. Det kommer inget ljud ur stereon, vilket ger ett trött hörselsinne vila. Pekfingret vars tvångsmässiga muskelminne vill svajpa fram Facebook eller trycka fram en kontakt får ligga kvar på ratten. Jag knäpper upp översta knappen i byxorna, andas ett par gånger och rullar sedan onormalt långsamt ur parkeringsfickan. När en impuls att agera kommer, säger jag: ”jag ser dig. Men det här är en skön resa hemåt då jag inte behöver göra någonting annat än att njuta”.
En tanke dyker upp om saker jag inte hunnit med under dagen. Då vänder jag det mentala huvudet 180 grader och tittar på alla de saker som faktiskt åstadkommits, och klappar mig på axeln som för att säga: du har gjort vad du har kunnat idag och det räcker gott. Jag tränar sedan mitt tålamod genom att ligga kvar i en och samma fil trots att bilarna forsar förbi och konstatera att det inte spelar någon roll utan jämnar ut sig i längden. Och när jag inte måste jaga placeringar på en imaginär racingbana börjar jag istället kunna lägga märke till detaljer runt mig. Våren verkar ha kommit. Mannen i den blå Mazdan har en lustig hatt. Tänk att den där konstiga reklamskylten alltid har suttit där, den har jag inte sett förut. Och jag känner hur resan blir något mer njutningsrik och intressant. Efter ett tag kan jag skönja att spänningarna i nacken släpper en aning. Volymen på larmet inuti huvudet – alla tankar och idéer och känslor som trängs där – skruvas sakta ner. Det tystnar. Och plötsligt kan jag förnimma en känsla som inte varit närvarande under den tidigare dagen: avslappning. Och när jag kliver innanför dörren är det som en lågvarvad pappa som hellre kramas och lyssnar till hur barnens dag på skolan har varit, än ordar om ordningen i hallen och kvarglömda förpackningar.
Och vet du, det går lika bra att tillämpa det här perspektivet vare sig man åker bil, tåg, buss, tunnelbana, cykel eller går. Det handlar om hur vi väljer att göra vår transit. Inte vilket transportmedel vi använder.
Ha en härlig resa.
/Christopher

 

Kommentarer inaktiverade.