Knock knock, how are you?

Publicerat: december 13, 2018 i Aktuellt

Min kompis Eva är hälsocoach, ledarskapsguide, författare och föreläsare. Men under en intervju i förra veckan konstaterade hon att helst av allt vill hon vara påknackare. 

När jag ser mig omkring upptäcker jag en värld där väldigt många mår…sådär, vilket är ett understatement i de flesta fall, men vi svenskar brukar inte vilja be om alltför mycket sympati. Vi ska stå pall.

Men alla gör inte det. Står pall.

Många bågnar istället under upplevelsen av alla ansvar samhället, jobben, relationerna och sociala medier ställer på oss. Men för att inte vara en belastning eller för att inte klaga så tiger vi, samtidigt som öronen piper, hjärnorna exploderar och hopplösheten brer ut sig i våra inre som ett tungt höstmörker.

Det här beteendet möter en ängslighet – också en produkt av vår kultur skulle jag säga – för att kliva över privata trösklar. Vi behöver bjudas in för att stiga på. Kanske accepterar vi därför ett ”sådär” på frågan hur läget är, istället för att börja borra.

Eva är en påknackare, menar hon. Hon knackar på för att göra motstånd mot tigandet och de privata trösklarna. Hon knackar på och ställer frågor. Inte bara ”hur är läget?” utan också ”varför är det bara sådär?” och ”vad beror det här på?”. Jag ser det som att Eva tar sig friheter. För att försöka ge andra frihet från sina våndor.

Ibland är hon en pain in the ass men tänker att det är alldeles för få av oss som vill och vågar stå kvar med knogarna på andras dörrar och fortsätta knacka. Hon gör det med övertygelsen att vare sig det uttrycks eller ej, så uppskattar vårt privatliv att bli sett och omhändertaget. Och när skalet krackelerar av alla frågor öppnas en möjlighet att få riktig hjälp. Eller som Leonard Cohen säger, i min fria tolkning: ”det finns en spricka i allt, det är så ljuset kan komma in”.

Jag vill också vara en påknackare.
Och jag vill bli knackad på.
Jag önskar att du känner likadant.
Då kan vi sluta oss samman som ett släkte och hjälpa varandra i stunder av nöd.
Allt som krävs är lite mod och en envis knoge.

/Christopher

Den här bloggposten kommer från Driven till max – the nyhetsbrev som går ut varje fredagsmorgon. Vill du också prenumerera, klicka här: Nyhetsbrevet

Kommentarer inaktiverade.