En nyårssaga

Publicerat: december 31, 2018 i Aktuellt

Hans akneprydda ansikte var delvis dolt av ett glest svart skägg vilket gjorde åldern svårbestämbar. När den taniga armen sträcktes fram och han med ett nervöst leende artigt presenterade sig var det tydligt att han inte hade mer än några och tjugo innanför bältet. Det var något speciellt med Joe Mendelsohn.

Joe var vänlig och tillgänglig där vi satt tätt ihop i varsitt smalt säte på ett lokalt flygplan mellan två grekiska destinationer. Han ville gärna prata och berättade att det var första gången han var utanför staterna och på väg till sin kusins bröllop.

Vi avhandlade Grekland raskt men det var något annat Joe egentligen önskade ventilera, det kändes tydligt på ointresset för de ämnen som dök upp medan vi passerade över Kalamata och Greklands västra fastland.

Så blev det en ljudlucka. Och man kunde höra på inandningen hur Joe tog sats. Han frågade:
”Vad tror du om möjligheterna att passera Atlanten på en segelbåt?”

Jag blev tagen på sängen, upplevde inte den unga mannen som en äventyrare, och svarade att det var en dröm för mig som jag längtade efter att omsätta till handling. Han tittade forskande på mig, kanske mätte han mig för att avgöra om jag skulle få ta del av en fortsättning, tog ett beslut och presenterade sig sedan på nytt:
”Hi, I´m Joe Mendelsohn. I work as a slave to Jesus Christ.”

Joe hade växt upp i Virginia på amerikanska östkusten, var enda sonen till ett medelreligiöst par, men funnit sin tro på egen hand. Och som han trodde. Ett par år tidigare hade han bestämt sig för att bli missionär, men på sina villkor. Därför planerade han att ensamsegla en egenbyggd båt från Virginia över Atlanten med kursen satt till Israel. Syftet med resan var att predika Jesus ord i Mellanöstern och seglingen skulle bevisa att det enda man behöver är en stark tro.

Vi pratade lite om svårigheterna – och farorna – med att landa mitt i en religiös varböld, men Joe såg inte några större bekymmer med det. Så länge man har en stark tro.

Resten av vår flygtid ihop handlade om båtkonstruktioner och hur man bemästrar havet. Farkosten han byggde på var en hybrid mellan ett vikingaskepp och en Maui outrigger som mätte två gånger fyra meter och jag var nyfiken på hur han trodde att den skulle uppföra sig i en eventuell storm. Det tyckte Joe bevisat sig möjligt av överfarter av andra mindre farkoster.

När jag sedan frågade hur han tänkte hantera förnödenheter och färskvatten tittade Joe mig djupt i ögonen och klargjorde att det skulle Gud ordna. Jag bad lite försiktigt om ett förtydligande och han såg på mig som om jag tydligt inte hade förstått någonting om någonting och fortsatte:
”Jag lämnar Virginia utan mat och utan färskvatten. Gud kommer förse mig under resan med det jag behöver.”

Var Joe Mendelsohn mytisk, mytoman eller mentalt sjuk? Jag får nog aldrig veta. Istället letar jag efter vad han kan lära mig och kommer fram till följande: passion och målmedvetenhet behövs för att uträtta någonting stort, mot alla odds. Och ett visst mått av galenskap hjälper nog till. Jag tänker på Richard Bransons rymdäventyr, Elon Musks elektrifiering av världen och Hannibal när han korsade Alperna med sina krigselefanter. Men det är nog också lämpligt att överleva om man vill förändra världen.

Må det nya året ge dig goda idéer, passionen och målmedvetenheten att följa dem, och det sunda förnuftet att avgöra vad som är rimligt utifrån dina förutsättningar.
/Christopher

Kommentarer inaktiverade.