Vad du än gör, var inte amerikansk. Lova mig det.

Publicerat: april 5, 2019 i Aktuellt

Imorse frågade jag lite slentrianmässigt Oskar, den 21-årige entreprenören på kontoret, hur läget var. Han sken upp och svarade med eftertryck: ”Det är riktigt riktigt bra”. Det är andra gången den här veckan och jag blir irriterad.

Det är något inövat med de där fraserna. Något tillgjort. När Oskar hade slutat blända mig med sitt leende och frågat tillbaka svarade jag överdrivet: ”Det är fruktansvärt bra”. För att markera. Han plockade upp signalen direkt och sa: ”Det handlar om inställningen”. Och jag inser att han har helt rätt. Det är väl sjutton att en 21-åring ska gå och bli min mentor.

Det här är ju glädjeskolan, lektion 1A: positiv affirmation. Ett leende i spegeln. Ett ”you´re looking like a million bucks today”. Ett ”Det är riktigt riktigt bra”. Men i Sverige är det svårt för oss att hantera det här. Vi ska inte överdriva. Vi ska inte försköna. Vi ska inte lyfta oss själva. Och den största synden av alla: Vi ska INTE vara amerikanska. Därav min initiala irritation.

Jag har en annan kille på mitt kontor, Gabriel. När vi möts i dörren och jag frågar honom hur det är, svarar han fysiskt med att sucka och titta på mina skor. Sedan säger han: ”jämna plågor” och ser ut som han har förlorat på lotto varje dag hela livet.

What you focus on expands, brukar man säga.

Vad tror du händer i Gabriel när han riktar den inre strålkastaren mot det negativa?

Vad tror du händer i Oskar när han riktar den inre strålkastaren mot det positiva?

Vi ska hantera våra demoner och utmaningar på ett ansvarsfullt sätt och inte ta det jobbet lättsamt. Ibland behöver vi psykologisk hjälp, eller i alla fall stöttning från en god vän. Ibland krävs det mer och ibland mindre.

Men vi har också ett vardagligt val varje morgon: vi kan tänka att det är jämna plågor eller att det är riktigt riktigt bra. Så, vad väljer du idag?

/Christopher

Kommentarer inaktiverade.