Tråkiga nyheter

Publicerat: juli 1, 2019 i Aktuellt

Tack vare meditation har jag förbättrat hanteringen av känslorna som uppstår när det inte händer något. Men ärligt talat så är det emot min intensiva natur och därför får jag jobba en del för att bibehålla lugn när livet är tråkigt. 

När jag pratar om att det inte händer något är det typiskt lördag. Barnen är hos sin mamma och klockan är 13:00. Jag har ännu inte gjort något särskilt, har inget inbokat och det är inte någonting direkt som måste fixas. Jag kan ärligt talat säga att jag avskyr det här tillståndet. Det kryper i mig och jag pillar lite med den där pappershögen på köksbänken, viker tvätt, kollar telefonen och vankar runt som en osalig ande. Rastlöshet och meningslöshet vaknar likt två vakthundar som vädrar inbrottstjuvar.

Det jag förstår är att alla aktiviteter, allt görande, är knark för sinnena. Och stunder av total inaktivitet är som en obehaglig avtändning och man söker snabbt nästa fix. Paradoxen för mig är att jag har greppat hela konceptet med att vila och blir allt bättre på det. Jag hedrar nattsömnnen och jag tar power naps utan skuldkänslor. Däremot att inte göra något, att ha tråkigt, det steget gäckar mig fortfarande ofta.

Men här kommer kroken: en definition på att ha tråkigt är att inte fylla sinnena med intryck. Och det är ju samma sak som vila!

Alltså finns det en funktion och ett syfte med att ha tråkigt. Nu är vi på något, kamrater. Och enligt Egil Linge i boken ”Hemligheten” är en dörröppnare till sann intimitet i en relation att ha tråkigt ihop och våga stanna i det. Det börjar kanske bli hög tid att omfamna det tråkiga?

I förrgår fick jag chansen. Jag var trött när nycklarna stacks i låset, jackan slängdes på hallpallen och skorna sakta drogs av. Utan att det var ett medvetet val kunde jag erfara hur mina sinnen drog en suck och sedan kapitulerade, vilket förmodligen är ett bra första steg. Resten av kvällen gick i ett masigt tempo. Ingen musik hördes. Fjärrkontrollen var hölstrad. Inga telefonsamtal och ingen mailkonversation. Bokhögen låg orörd och morgontidningen hade somnat i återvinningen.

Jag kan uppriktigt sagt inte återge någonting av vad jag gjorde, för det var högst sannolikt ingenting.
Det var bara en rejält tråkig kväll. Och märkligt nog…alldeles alldeles underbar.

Kommentarer inaktiverade.