Den naiva tunnelbaneresan

Publicerat: oktober 1, 2019 i Aktuellt

Eva jobbar inom finansbranschen. Jag mötte henne igår kväll på en afterwork. Vi pratade om en datorväska slarvigt ställd under ett bord som hon blev av med förra veckan då Eva säger: ”äh, jag är en naiv positivist. Jag vet att det är dåligt”. Plötsligt handlade samtalet inte längre om säkerhet och stölder utan om grundinställningar.

Vi skrattar gärna åt den naiva positivisten, kanske till och med gör narr av den. Inte sällan finns det en intelligenskoppling där det uppfattas som mindre smart att vara naiv.

”Det är så typiskt Helena att tro gott om alla.”
”Och då bad Peter den thailändska skräddaren att skicka kläderna till Sverige. Det är väl klart att de aldrig skulle komma fram.”
”Hur kunde Nicklas skriva på det där avtalet?”

Jag tror inte det handlar om intelligens eller att man är mindre beläst. Det handlar om grundinställning. Gräver vi oss in bakom handlingarna och tittar på den naiva positivistens grundinställning så ser den ut ungefär såhär:
Världen är god. Människor vill gott. Det händer sannolikt mer bra saker än dåliga.

Vill vi verkligen inte alla känna så? För vad är alternativet, vad är motsatsen till naiv?
Cynisk.

Och vad är motsatsen till positivist?
Negativist.

Hur vill vi närma oss livet och alla dess invånare? Med avvaktande misstänksamhet eller ett öppet sinne och barnslig nyfikenhet?

Men det vore bara dumt att sluta låsa dörren eller låta bli att betala parkeringen och hoppas på tur. Det här handlar inte om det. Vad det här gäller är att välja vilken inställningsriktning vi vill röra oss mot. Min spaning är nämligen att i takt med tiden – ofta märkt av smärtsamma händelser – rör sig människan bort från det naiva och mot det cyniska. Men Cynism är stationen innan Bitterhet på känslornas tunnelbanelinje. Och bitterhet är kanske det mest förgörande för en mänsklig själ.

Jag tycker vi ska hoppa av den svarta linjen och åka iallafall några stationer med den gula åt motsatt håll, mot Naiv och Positiv. Även om det innebär att vi ibland drabbas av brutna löften, svek och förlorade datorväskor. För de händelserna är i kraftigt numerärt underläge jämfört med alla fantastiska möten, extraordinära gåvor och livsbejakande situationer vi råkar ut för som naiva positivister. Och resan blir därmed långt skönare.
/Christopher

Kommentarer inaktiverade.