Arkiv för kategori ‘Aktuellt’

Julpresteraren som glömde bort sig själv

Publicerat: december 22, 2017 i Aktuellt

Vi har ledigt. En fet man i röda kläder delar ut presenter och det äts god mat. Och så föddes visst en frälsare. Bara en sån sak. Det finns oftast få anledningar att ha negativa känslor kring jul. Ändå lyckas många av oss inte riktigt få till det där magvärmande, harmoniska tillståndet.

För en masa år sedan hade jag och min kusin jullunch för hela släkten. Ordlöst slöt vi ett förbund om att göra det bästa julbord någon hade mött. Inga halvfabrikat, inga halvmesyrer. Bara fina råvaror och hemmagjort. Vi slet som dårar. Vi dekorerade bordet med små genomtänkta designprylar, vi satte persilja på skinkan och löjrom på äggen. Vi gjorde intelligenta bordsplaceringar (inte morbror Lars med farbror Thomas för guds skull, det blir bara bråk) och vi valde ut musik specialanpassat för tillfället. När gästerna kom tog vi emot i hallen och hängde deras kläder. De fick en specialkomponerad juldrink och en snitt i handen. När de gick jublades det över hur två kusiner hade skapat ett alldeles magiskt julfirande.

Det var allt annat än magiskt för mig.

Jag var inte närvarande en enda minut av den tre timmar långa lunchen. Jag hade inte ett samtal som stannade kvar i mig. Jag åt knappt någonting. Och det jag fick i mig smakade ingenting. Jag navigerade mig målmedvetet med ett klisterleende genom eftermiddagen men som i en dimma. Varför? Därför att allt som hägrade var att åstadkomma ett skönt minne åt andra, inte åt mig.

Julen är en känsla. Låt det vara din känsla som styr.
Ledighet ska användas till sådant som föder positiva känslor. Vad vill du egentligen känna den här julen? Ja du, inte någon annan. Och vad behöver du göra för att uppnå din känsla? Är det att laga mat i timmar, söka genom stad och köpcenter efter de perfekta klapparna, rimma i timmar i lackljusets sken och dressa om hemmet till tomteslott, gå loss. Ger det en känsla av mening och du njuter av kroppens och hjärnans rörelser är det din ledighets signum.

Om inte; börja skamlöst ”fuska”. Skär hörn. Köp den färdiga skinkan och låt butiken slå in paketen. Ge bort presentkort och tvålar. Beställ julmaten av Mathem. Inkludera gästerna i dukning och diskning. Ät på papp om du måste. Lägg sedan tiden som frigörs på sådant du behöver göra för att njuta av en värdefull ledighet. Det ökar också chanserna att dina nära får möta dig under helgerna, inte bara uppleva resultatet av dina prestationer.

Veckans Affärer krönika

Idag släppte Veckans Affärer ut en krönika där jag pratar om det givna behovet av vila som är vedertaget hos idrottsproffsen, men där de flesta yrkesverksamma tycks spela i amatörligan. Läs mer här:

Veckans Affärer: Svenske experten: det här är det farligaste misstaget du kan göra

 

Den minst ambitiösa texten någonsin

Publicerat: november 26, 2017 i Aktuellt

Idag är timmen sen. Jag valde att fira en vän som släppt en skiva och en annan som precis öppnat upp ett nytt företag. Nu, när klockan är mycket på torsdagskvällen kommer den där känslan av att det ska presteras på topp. Imorgon ska alla ni som läser det jag har att föra fram få nyttiga tankar och kanske, kanske kommer någons inre att förflyttas en tum i nån riktning. Kanske startpunkten för en förskjutning av en nervbana som i sin tur leder till en ändring av beteendet, till fördel för den personen och de i omgivningen.

Nå, när jag sätter mig nu, inser jag att ambitionen inte får bli kvävande av inspiration eller dödande av känsla. Därför, mina vänner, väljer jag att skriva utan korrigeringar. Utan att censurera mig själv. Jag låter fingrarna möta tankar men utan att filtrera eller försöka bringa ordning. Allt detta för att inte låta ambitionen stå som vinnare, och känslan som dess undersåte. Möjligen blir det märkliga formuleringar och funderingar, men låt mig bara hållas den här gången, i det här experimentet så ser vi om kvalitetsskillnaden är nämnvärd.

Det är så många gånger jag satsat på 100%. Låtit den där ambitionen leda till kluriga men inte engagerade meningar. Jag vill mena att vi bara har en riktig intelligens; den känslomässiga. Allt annat är inlärning och förmågan att behålla kunskapen. Den känslomässiga intelligensen är rösten som talar sanning om vad vi i vår kärna tycker och känner. Därför är den direkt kopplad till vår viktigaste kompass.

Ta gärna en dag, varför inte idag, och se om du kan bypassa hjärnans alla omvägar och gå rakt på känslan. Värdera inte rätt och fel, bäst och sämst, utan bara identifiera vad känslan är, och låt den styra. Som att bara uppleva händernas rörelse över tangentbordet just nu. Varför? Jo, dels är det sanna egentligen det enda som är intressant. Dels är faktiskt hjärnans tolkningar av världen en avgörande orsak till ohälsa. En nyligen genomförd studie i USA visar att stress och press bara leder till ohälsa om tankarna kring stress och press är negativa. Studien visade alltså entydigt att det inte var fysiologiskt eller berodde på någonting annat än vad vår inställning intalar oss.

Om vi kan släppa taget om de där tankarna för en stund och bara leta fram känslan som finns bakom resonemangen, tror jag att vi kan hitta en rakare väg genom dagen som inte belastar vårt system lika mycket. Och detta även om känslan inte är positiv. För accepterar vi bara att den är där, är vi inte i konflikt med känslan och då uppstår inte negativa tankar.

Om det här har varit en ostyrig text och med fattigt innehåll ber jag om ursäkt. Men mitt experiment lever sitt eget liv den här kvällen.

Som summering: låt aldrig huvudet få politikersnacka bort det magkänslan vet.
/Christopher

 

Att inte bara bita ihop

Publicerat: november 22, 2017 i Aktuellt

Förra helgen genomförde vi en undersökning på mässan Allt för Hälsan. Besökarna fick svara på hur de tänker eller säger när det är obalans i livet. Bland de över 150 som deltog var den vanligaste frasen: ”det är bara att bita ihop”.

Jag blir oroad när jag ser resultatet från undersökningen som jag och mitt partnerföretag Mindfulnessgruppen gjorde. Det är bara att bita ihop. Jag läser det som en acceptans av att det ska skava i oss och att vi inte borde orda så mycket om det.

Det är helt naturligt att vi satsar hårt ibland. Ger järnet. På så sätt kan vi spurta till en högre output. Och vi kan ha köriga perioder. Känna att det är ”en puckel just nu” som en kollega precis sa till mig. Den stora oron startar emellertid när jag hör så många berätta att den där puckeln börjar räta ut sig och bli den nivå de befinner sig på nästan konstant. Det medför en risk att vi normaliserar den. Och känner att det är meningen att skavet ska vara där. Och det är bara att bita ihop.

Vad kan man göra då?, frågar vän av människa.

Lossa käkarna och sjung ut
Det finns ingen heder i att vara tyst, bara dra upp axlarna och ”kötta på” som en coachklient uttrycker det. Det är en del av vårt nordiska stoiska lynne som inte gagnar oss. Om du har det körigt, berätta om det. Det finns nämligen mer än det stoiska i vår kultur: svenskar är också hyggliga människor. Vi har en naturlig instinkt att hjälpa till när vi kan, så lossa käkarna, våga exponera sårbarheten och sätt ord på hur det är.

Tidsbegränsa puckeln
Om oron finns för att ett tillstånd ska permanentas: sätt en markör i kalendern en tid framåt så det finns ett sista-förbrukningsdatum för puckeln. På den valda dagen, skriv vad du behöver göra för att ta dig ur skavet om puckeln är kvar. Det kan vara att kliva av ett dränerande uppdrag, förändra attityden gentemot din chef, bli en sund nej-sägare, justera en orättvis ansvarsfördelning eller något i privatlivet. Gör det datumet heligt.

Värdera upp det du mår bra av
Ge utrymme för de saker som skapar energi och ligger så långt ifrån känslan av skav man kan komma. Gör det för att påminna dig och ditt system om hur det känns, så du har något att jämföra skavet med. Och gör det för att livet, helt ärligt, inte ett problem som ska lösas utan en spännande resa att uppleva. Det är inte bara att bita ihop.

Ha nu en helg utan bett och var din egen bästa vän.
/Christopher

Äh glöm det.

Publicerat: november 15, 2017 i Aktuellt

Mjölk, krossade tomater, rågmjöl och ost. Mjölk, krossade tomater, rågmjöl och ost. Aha! Det blir MORK om jag kastar om det lite. MORK. MORK. MORK.

Så här såg det ut i min hjärna inför ett snabbt Coop-besök igår. Hjärnan representerar 2-3% av kroppsmassan men bränner 25% av energin enligt Yuval Noah Harari i boken ”Sapiens”. Hur mycket av den energin går inte åt till att för­söka komma ihåg saker? Och stressen över att vi kanske glömmer bort.

Minnesfunktionen sitter på flera olika ställen i hjärnan och drar energi. Det är inte konstigt att det tär för inte är det bara fyra livsmedel som snurrar i mitt huvud. Nä, det är att ta med Caspars gympadojor från skolan, att tacka för festen förra helgen, att lägga ner visitkort inför mässan imorgon, att laga den där jäm­rans kökskranen som droppat ett halvår, att tvätta vitt och inte minst jobb, jobb, jobb.

Varje gång jag behöver komma ihåg något dras det ut en låda i hjärnan. Den är utdragen under hela tiden minnet förväntas vara är aktiverat. Och forskningen har visat att vi inte klarar att ha mer än fyra minneslådor öppna samtidigt utan att bli stressade.

Hur många lådor är öppna i din vardag?

Det kostar oss alltså ofantliga mängder energi att svepa med strålkastaren fram och åter över allt det vi tycker oss behöva hålla i huvudet. Men kostnaden är inte bara förlorad energi… Låt säga att du inte behöver komma ihåg någonting. Inte någonting. Lite som det vi kanske längtar efter under en se­mester: att ta dagen som den kommer och gå ner i ett vegetativt tillstånd. Hur känns det? Det blir månne en känsla av avslapp­ning för den annars överarbetande hjärnan. Vi betalar alltså för minnet inte bara med energi utan också med det vi ger upp: en avslappnad känsla.

Här kommer nu tre tips för att lätta på minnesoket och frigöra energi till annat eller nå avslappning.

1. Var listig
När en aktionpunkt kommer, skriv över ansvaret på en gång från huvudet till en lista. Anteckningsappen, Outlook, gammal hederlig filofax eller vad som nu funkar för dig; använd endast en plats för listorna så vet du var du ska leta sedan. Annars måste du komma ihåg det med.

2. Ge minnesbilderna rättvis betydelse
Testa att fråga dig när du upptäcker hur tankarna loopar kring något att minnas: vad är det värsta som kan hända om du glömmer? Ibland går det åt lika mycket energi att minnas trivialiteter som riktigt viktiga saker. Jag glömmer fler saker nu än förr, men har istället vunnit mer avslappning.

3. Känn tillit
Måste vi komma ihåg? Eller kan vi lita på att det blir som det ska ändå? Kanske blir det till och med bättre om vi släpper taget lite och inte håller koll på alla detaljer.

Och till sist………………………………….vad var det nu jag skulle säga?

Driven till max på ALLT FÖR HÄLSAN

Publicerat: november 7, 2017 i Aktuellt

I helgen 10-12 november ställer Driven till max ut på årets förmodligen friskaste mässa: ALLT FÖR HÄLSAN i Älvsjö. Vi finns i monter B16:41 där boken samsas med partnerföretaget Mindfulnessgruppen. Här kan du prata prestation och hållbarhet, tävla om platser på meditationskurser,  samt inte minst vara med och skriva ett brev till världens rödaste president. Ses vi där?

Jag är en space invader

Publicerat: november 5, 2017 i Aktuellt

Space invaders

Jag hade fyrtiofyra pågående aktiviteter samtidigt förra veckan. Jag räknade dem. Jag var kanonen i arkadspelet Space Invaders men sköt ner aktiviteter istället för rymdmonster. Susade fram och tillbaka för att döda punkter på listan alltmedan frustrationen växte.

Tack vare förra bloggposten och den terapeutiska effekt det har att skriva, aktiverade jag ett förändringsarbete. Det var framför allt fyra åtgärder som sedan skapade en vändning:

1.     Gestaltning av problemet

Jag började med att titta på vad jag egentligen håller på med. Excel bistod vänligt med rader och kolumner till en engagemangslista. Sju kategorier materialiserade sig, och 44 aktiviteter fördelat mellan dem. Förstod att här måste det till en storstädning.

2.     Inse sambanden, prioritera bort

Jag tog hjälp. För det är svårt att se saker som göms inne i huvudet. När man sätter ord på och resonerar om det, framstår mönster. Eller som Salvador Dali sa: ”tänkandet föds i munnen”. Min coach kopplades in och fann en springande punkt. En hickup som allting hängde på. Vi hittade en handlingsplan för att lösa upp den. Därefter tog en klok vän över och fick mig att skoningslöst prioritera bland aktiviteterna.

3.     Akutvila

Det finns ingen genväg. Systemet måste gå ner i återhämtning med sådan fysiologisk självklarhet att det inte ska vara möjligt att känna skuld över det. Jag utökade från sju till åtta timmars sömn och sov som en koma-patient. I helgen såsade jag och barnen runt hela förmiddagarna i pyjamas och gjorde…ingenting. Arbetsdagarna därpå innehöll hets men på kvällarna fick långsamheten råda.

4.     Vilopimpa hemmet

Jag styrde om atmosfären hemmavid för att befordra lågvarv. Färre tända lampor och fler levande ljus. Lugnare musik och mindre trummor. Mer tid i soffan och mindre vid skrivbordet. Toppade igår kväll med att prova något nytt: släckte ner lägenheten, tände alla ljus som stod att finna, satte på suggestiv musik och körde ett styrkepass i stillsam slowmotion.

Är balansen då återställd? Kan man höra en tyrolares joddlande eka mellan de stockholmska malmerna nu? Inte helt, men energin har bytt till en ljusare kulör. Jag märker det till exempel när jag krypkör genom rusningstrafikens sega mörker och inte förlorar den positiva känslan. Det är en stark indikation om något.

Hur lång skulle din engagemangslista bli?
Förbannar du mörkret eller får det vara en anledning att vila lite mer?

/Christopher

Pappa är full igen

Publicerat: oktober 30, 2017 i Aktuellt

Min kompis tittar forskande på mig och säger: ”borde du inte veta hur man gör vid det här laget?” Jag ångrar nästan att jag berättade om stressen över allt som händer just nu. Den här veckan har jag verkligen trillat dit igen och tappat kontrollen.

Tro mig, det tar emot att skriva det här; att exponera en dalsänka när jag kanske förväntas stå på toppar och joddla som en frejdig tyrolare. Men jag är varken tyrolare eller fullfjädrad guru utan en kille mitt i striden. Och här kommer en sanningsenlig rapport från slagfältet.

Den här veckan kolliderar mässförberedelser, en hemsida som ska gå live, skolans föreläsning om internetbeteende och en bunt saker till. Aktiviteterna är för många och jag går till pressad prestation och öser på. Jag tappar lugn och jag försakar saker: det är ostädat hemma, tvättkorgen är helfull och kylen halvtom, stygnen från födelsemärkesoperationen sitter kvar fast de redan skulle tagits bort och på andra sidan stan väntar en mor fortfarande på att hennes son ska höra av sig.

Vad händer bakom kulisserna?
Jag ser beteendet.
Jag accepterar det som en naturlig del av resan.
Jag skriver om det.
Sedan låser jag upp kasunen och söker efter rätt balansvapen att möta angreppet med….

Fortsättning följer.

 

 

Todo-listans hemliga syster

Publicerat: oktober 22, 2017 i Aktuellt

Igår morse vaknade jag sent. Mycket senare än planerat. Min kropp hade vunnit över klockradion. Sömnen gick segrande ur fem ronder mot snoozeknappen. Men när jag kvicknade till var första tanken att jag låg rejält efter.

Planerna att skriva det här inlägget och svara på mail i gryningen, när hjärnan är mer rentvättad, gick om intet. Självkritiken muttrade ord som ”slö” och ”oseriös” i en nedsättande ton, alltmedan dagens aktiviteter flög genom huvudet som en flock flyttfåglar.

Det jag har förstått är att jag ofta låtit min todo-listas ändlösa punkter få sätta stämningen. Jag tittar på vad som är kvar att uträtta och får ett påslag av skuld och kravfylld stress. Inget ont om todo-listor dock, de är ovärderliga verktyg för att slippa ha allting i huvudet och fyller sin funktion väl.

Men tänk om vi hade en lista till. En just did-lista.

Här tecknar vi lika noggrant som i todo-listan ner allt vi har åstadkommit hittills under gårdagen, senaste veckan, kanske månaden. Det skulle vara ett rättvist erkännande av våra ansträngningar vilket genererar positiva påslag av stolthet och tillfredsställelse. En balansering med syfte att föda energi som bygger oss.

Den här morgonen gick inte självkritikens ord att missförstå. Men istället för att blint följa order, störta upp och börja prestera vid datorn låg jag kvar i sängen och gick genom den gångna veckan: vad jag genomfört, möten jag haft med människor som berikat mig, resultat som skapats; en mental just did-lista. Jag kom på att jag var rättmätigt trött efter många intensiva dagar och att min kropp naturligt tog hand om saken. Sedan valde jag att belöna mina ansträngningar med mer än sömn och satte yogamattan under armen, smög ut på balkongen och tog ett långsamt pass i den vackra höstsolen.

Vad innehåller din just did-lista den här veckan?
Hur kan du belöna dig för allt det du har åstadkommit?

Något för dig, multitaskare?

Publicerat: oktober 19, 2017 i Aktuellt

Storytel logo

Imorse lanserades ”Driven till max” som ljudbok. Det är inspirerande på många sätt att Storytel valt att producera den. Inte minst för att presterare med dyslexi nu lättare kan ta till sig innehållet. Ihop med multitaskare som boklyssnar i bilen, på löpbandet eller med en dammsugare i handen. Som till exempel kan höra under kapitlet ”Tidsfetischism” varför multitaskande inte alltid är det smartaste sättet att hantera tid.

Här går det att ladda ner den: Storytel – Driven till max