Todo-listans hemliga syster

Publicerat: oktober 22, 2017 i Aktuellt

Igår morse vaknade jag sent. Mycket senare än planerat. Min kropp hade vunnit över klockradion. Sömnen gick segrande ur fem ronder mot snoozeknappen. Men när jag kvicknade till var första tanken att jag låg rejält efter.

Planerna att skriva det här inlägget och svara på mail i gryningen, när hjärnan är mer rentvättad, gick om intet. Självkritiken muttrade ord som ”slö” och ”oseriös” i en nedsättande ton, alltmedan dagens aktiviteter flög genom huvudet som en flock flyttfåglar.

Det jag har förstått är att jag ofta låtit min todo-listas ändlösa punkter få sätta stämningen. Jag tittar på vad som är kvar att uträtta och får ett påslag av skuld och kravfylld stress. Inget ont om todo-listor dock, de är ovärderliga verktyg för att slippa ha allting i huvudet och fyller sin funktion väl.

Men tänk om vi hade en lista till. En just did-lista.

Här tecknar vi lika noggrant som i todo-listan ner allt vi har åstadkommit hittills under gårdagen, senaste veckan, kanske månaden. Det skulle vara ett rättvist erkännande av våra ansträngningar vilket genererar positiva påslag av stolthet och tillfredsställelse. En balansering med syfte att föda energi som bygger oss.

Den här morgonen gick inte självkritikens ord att missförstå. Men istället för att blint följa order, störta upp och börja prestera vid datorn låg jag kvar i sängen och gick genom den gångna veckan: vad jag genomfört, möten jag haft med människor som berikat mig, resultat som skapats; en mental just did-lista. Jag kom på att jag var rättmätigt trött efter många intensiva dagar och att min kropp naturligt tog hand om saken. Sedan valde jag att belöna mina ansträngningar med mer än sömn och satte yogamattan under armen, smög ut på balkongen och tog ett långsamt pass i den vackra höstsolen.

Vad innehåller din just did-lista den här veckan?
Hur kan du belöna dig för allt det du har åstadkommit?

Något för dig, multitaskare?

Publicerat: oktober 19, 2017 i Aktuellt

Storytel logo

Imorse lanserades ”Driven till max” som ljudbok. Det är inspirerande på många sätt att Storytel valt att producera den. Inte minst för att presterare med dyslexi nu lättare kan ta till sig innehållet. Ihop med multitaskare som boklyssnar i bilen, på löpbandet eller med en dammsugare i handen. Som till exempel kan höra under kapitlet ”Tidsfetischism” varför multitaskande inte alltid är det smartaste sättet att hantera tid.

Här går det att ladda ner den: Storytel – Driven till max

 

Wilanders viktiga vila

Publicerat: oktober 15, 2017 i Aktuellt

Häromdagen hängde jag med en barndomsstjärna: Mats Wilander. Han är en genuint trevlig person (någon som trodde något annat?) och har fortfarande klipp i slagen. Men bortsett från det fick vårt samtal en djupare dimension när vi kom in på ämnet vila. Och nervsystem som gått bananas och behöver balans.

Mats berättade först om tuffa matcher på ATP-touren mot dåtidens stjärnor som Boris Becker och John McEnroe, men gick sen över till att berätta om hur han fokuserade på vila mellan tävlingarna. Blev han till exempel utslagen tidigt i en turnering gick den extra tiden till återhämtning. Det påminde mig om Jerry Ahrlin, en huvudtränare i längdåkning jag hade för några år sedan i ett lag med elitmotionärer.

Jerry vann världscupen i långlopp 2007 och har varit i Vasaloppets tätstrid hur många gånger som helst. Han är en riktig jämte från Östersund. Stor, blygsam och med ett metertjockt pannben. En kväll på ett träningsläger berättade Jerry om en typisk dag i hans liv. Hårt pass på morgonen, sedan hem och sova i ett par timmar. Lunch. Ut på ett till hårt pass och sedan hem och sova i ett par timmar. Där någonstans tappade jag det. Sov karlen uppemot fyra timmar om dagen?! Det är ju en halv arbetsdag. När jag frågade om det, drog Jerry lite i skäggstubben och svarade med en sån där förtroendeingivande sävlig norrländska: ”Vet du, det är inte möjligt att pressa sig själv så här hårt och inte låta kropp och själ vila ordentligt. Det räcker inte med nattsömnen”.

Jag tittade mig runt på de andra i rummet; män och kvinnor i livets rusningstrafik med heltidsarbete, småbarn, sociala aktiviteter och som samtidigt närde en dröm om att komma in bland de snabbaste på Vasaloppet. När vilade någon av oss ens en timme per dag? Hur i hela himmelriket skulle man få loss den tiden?

Det vi pratar om är kroppens absoluta behov av återhämtning: att gå från det sympatiska nervsystemet, ”gaspedalen”, där hård prestation bor, till det parasympatiska nervsystemet, ”bromspedalen”, där kroppen vilar sig i form, cellerna läks och matsmältningen är aktiv. Det går för övrigt alldeles utmärkt att vara i det sympatiska nervsystemet även utan elitidrott. Det bevisas dagligen i det stressade liv som är verklighet för många av oss där en arbetsuppgift, försenad dagishämtning, bilköer eller fyra personer på middag kan få nervsystemet att gå bananas. Och vill det sig illa upptäcker vi plötsligt att påslagen i vardagen radas upp efter varann som förgiftade smultron på ett strå. För att leva alltför ofta i påslag har bevisats vara skadligt. De hormoner som utsöndras kan på sikt leda till bland annat minnes- och koncentrationssvårigheter och hjärt- och kärlsjukdomar. Som en partsinlaga kan jag nämna att det hjärtflimmer jag ådrog mig orsakades av the very same hormoner.

Att människan behöver balans är något som högpresterarna Mats och Jerry visste mycket väl och därmed lät återhämtningen bli ett lika naturligt tillstånd som påslagen. Till gagn för både muskler och nervsystem. Frågan är hur lång tid det tar för oss andra att inse samma sak och bygga in mer vila i vardagen.
Varje vardag.

Simma lugnt.

 

En negativ tanke mot en positiv, någon?

Publicerat: oktober 10, 2017 i Aktuellt

Sitter på ett hotell på Mallorca. Det är eftersäsong, tyst, lugnt och måstelöst. Har gått in i återhämtning efter en intensiv period och känner hur jag sakta går ner i viloläge. Kommer att tänka på något jag pratade om från scen på Kistamässan förre veckan. Jag diskuterade våra tankar om dåtid och framtid och hur de fyller upp huvudet.

Dåtid och framtid är som två stenplattor av tid som trycks mot varandra och skapar noll utrymme för nuet där ju själva livet sker. Att kontemplera över det som varit och finna en lösning eller ett nytt förhållningssätt är ypperligt. Men många av de historiska events vi loopar – en parkeringsbot vi fick av slarv, en förlorad plats i bostadsförmedlingskön eller en oförrätt på jobbet där vi varit för passiva och som i tanken redigeras så vi säger sanningens ord – de här eventen får sällan en lösning av våra tankar. De är bara rymdskrot som ligger i omloppsbana i vår hjärna.

De framtida eventen vi tänker på sker väldigt sällan. Eller inte på det sätt vi regisserar i hjärnan. Vi planerar för situationer som sällan blir som vi tänkt. Den gamla regeln om att 70% av allt det vi oroar oss för händer aldrig, är nog väldigt sann.

Kontentan är att vi slösar energi och slumpar bort nuet genom att klogga igen det med tankar.

När jag sitter här slår det mig att det oftast är negativa tankar som fyller upp den där reservoaren av tankar. Förtret, irritation och ilska för det som varit. Vånda och oro för det som komma ska. Jag kan faktiskt inte komma på en enda historisk grej som jag har loopat som är positiv. Och framåt är en avgörande majoritet av tankarna kring saker som kan gå snett.

Tänk om vi kan byta ut en negativ tanke mot en positiv?

Hur skulle det gå till? Låt oss prova. Tanken om att jag missade en 25-årig köplats i bostadsförmedlingskön är smärtsam. När den dyker upp så erkänner jag den först. Försöker jag skuffa undan tanken kommer den bara växa i det dolda, som en källarsvamp. Ok. Nu tar jag en ersättningstanke, låt säga den härliga lägenhet jag har idag och hur det gick till när jag köpte den. Jag känner in den tanken och fylls med en annan känsla. Istället för att bli irriterad över en missad bostadsköplats känner jag bara tacksamhet över att jag får bo som jag gör.

Framtiden då? Här är ett nutida exempel: jag kommer hem från Mallorca sent på kvällen och har meditationskurs hela dagen därpå. Det har funnits en oro att jag kommer vara trött på kursen, inser jag. Jag har egentligen ingen aning om att det blir så och det finns inga bevis för det just nu. Tänk om jag kan ersätta den tanken med det fantastiska i att jag lyckades få in en resa till värmen och ändå hinner vara med på en kurs jag verkligen värdesätter.

Poängen är att det bara är de negativ tankarna som kostar oss energi. De positiva ger energi.

• Vad har du för historiska tankar som har passerat bästföre-datum och skulle kunna ersättas?

• Vad planerar du för framåt som egentligen inte går att föreställa sig och därför är onödigt framtidsregisserande?

Nu när jag kontemplerat klart över det här, släpper jag de tankarna och åker ner till stranden och ser vilka sinnen som kan aktiveras i det här nuet.

Allt det bästa till dig idag, var du än är.

/Christopher

 

 

Jag har en tillvaro där tempot är relativt högt just nu. Kombinationen av att vara marknadschef och samtidigt få förverkliga önskan att stötta alla som vill ta bättre kontroll över sin prestationsenergi kolliderar ibland. September är en sådan månad. 

Häromveckan dök fyra meningar upp i mitt huvud. De liksom ploppade fram en och en under några dagar. Till sist häktade de i varandra och blev till Det Fyrhövdade Mantrat För Drivna om man vill välja stora ord. Eller annars: några sköna rader att muttra för sig själv för att må bättre.

  • Jag gör det jag ska
  • Jag gör så gott jag kan
  • Jag vilar
  • Jag skrattar

Jag säger varje mening flera gånger per dag nu. De fungerar precis som en positiv affirmation. Och när jag uttalar dem så där i presens känns det som att det är en redan integrerad del av mig. Något jag står för, vilket gör det lättare att följa dem har jag märkt.

En fördjupning kanske?

Jag gör det jag ska betyder dels att jag följer min väg, vad det nu än är, så jag inte måste utvärdera valen hela tiden utan kan vara lugn med att det är rätt aktiviteter jag ägnar tiden åt. Det är också en liten check att jag inte driftar om intentionen är att genomföra något. Det kan därmed även fungera som en kontrollfråga. Sitter jag och facebookar två timmar i sträck när jag bestämt att genomföra en åtgärd kan meningen vänligt men bestämt få mig på rätt väg igen. Och när jag hedrar min disciplin påverkar det självkänslan.

Jag gör så gott jag kan är så oerhört viktigt att förklara för oss som tampas med att aldrig vara riktigt nöjda. Det ger mig medkänsla med mig själv och min insats. Och tacksamhet för att jag försöker och att det räcker. Det är jättebra och det är nog. Meningen får mig att känna att jag gör precis så mycket som är bra för mig att göra och uppgiften kräver, men inte lägga på de där extra 10 procenten som tar musten ur oss och gör arbetsuppgiften mindre njutbar. Och som ingen annan märker eller bryr sig om…

Jag vilar är märkligt att behöva säga till sig själv men mitt i stormen lämnar man sällan rodret. Det är precis vad jag säger att man ska göra. Surra rodret och ta en paus. Sov, promenera, ring någon eller kanske meditera. Men låt hjärnans varvtal gå ner. Systemet behöver återhämtningen för att kunna fylla på reserverna. Var noggrann med vad du väljer. Det är känslan av vila vi är ute efter. En tennismatch där du bara måste vinna är kanske att förflytta fokus, men det är inte vila. Låt graden av avslappning avgöra. Och se om det går att låta bli skuldkänslorna. Om jag sladdar ner i TV-soffan och känner en uns av stress över att jag kollar ett program så påverkar det vila.

Jag skrattar (eller hittar glädjen på något annat sätt) är nödvändigt för att fylla på med positiv energi så systemet kan känna skillnaden mellan krampaktig energi och positiv, mellan krav och flow. Och skratt frigör massor av må bra-ämnen som serotonin och dopamin. Skicka upp glädjen högt upp på todo-listan där det hör hemma. Att bara sätta sig i 20 minuter förändrar ofta mycket. Som jag gjorde igår när det kravfyllda förstörde det lustfyllda i en uppgift och jag växlade ur och tittade på min favoritkomiker Louis CK. När jag återvände till jobbandet efter att ha gapflabbat mig ner på golvet, infann sig snabbt flow och lösningar på sånt som känts lätt hopplöst en liten stund innan.

De här fyra meningarna håller mig just nu i balans. Prova om du vill och berätta gärna om de fungerar även för dig.

Kistamässan föredrag

Mitt under Ekonomi och Företagsmässan på Kistamässan utanför Stockholm kommer boken att kläs om till en föreläsning kallad Driven till max – att gå från högtryck till hållbar.

Det sker den 28/9 klockan 14.00 och de kostnadsfria biljetterna går att beställa via Kistamässans hemsida här -> biljett. Under mässan är det också möjligt att köpa boken till mässpris och få den signerad och möta mig och några andra DISC-kunniga personer i vår monter. Där gör vi kostnadsfria DISC-analyser och pratar om färger och allt annat kopplat till vårt  beteende.

 

 

Driven till max är inbjuden till Bokmässan i Göteborg 30/9-1/10. Christopher Toll är där och signerar böcker kl 13.00 på söndagen i Roos & Tegnérs monter B02:40.

Välkomna alla göteborgare och alla andra besökare på bokmässan.

Driven till max får en röst

Publicerat: september 1, 2017 i Aktuellt

Storytel logo

Storytel har beslutat spela in Driven till max och ta in boken i sitt sortiment. Därmed kan alla tvångsmässigt multitaskande röda lära sig om fördelarna med att vara i nuet, varför långsamhet är en dygd och farorna med fartmissbruk. Och samtidigt köra bil, springa till tunnelbanan eller snabbmåla sommarhuset.

Releasen är planerat till senare under hösten.

I veckan publicerade Veckans Affärer en artikel där jag intervjuas. Vi ventilerade en mängd olika teman såsom uppdiktad stress, hur man kan vara FÖR resultatorienterad och varför meditation och glädje är två mediciner man som röd gärna ska överdosera. Det är härligt att affärspressen väljer att lufta de här ämnena. Tänker att målgruppen är där så det sjunger om det. CT i VA

 

 

Djup intervju på Epicenter

Publicerat: juni 8, 2017 i Aktuellt

I förra veckan blev jag intervjuad av programledaren Caroline Aurora Eriksson. Det var ett samtal som rörde sig mellan liv och död, stress och lycka och en fördjupning i olika sätt man kan ta kontroll över sin prestationsenergi. För att se intervjun, klicka nedan.